När godmanskap inte räcker till

Ett godmanskap är i grunden en frivillig stödinsats. Huvudmannen behåller sin rätt att själv fatta beslut, ingå avtal och bestämma över sina pengar. Den gode mannen finns där som stöd och hjälp, men kan inte hindra huvudmannen från att fatta egna beslut.

I de allra flesta fall är det också så det ska vara. Ett godmanskap ska bygga på samarbete, respekt och den enskildes självbestämmande.

Men ibland uppstår situationer där stödet från en god man inte längre räcker till.

När bör man överväga förvaltarskap istället för godmanskap?

Förvaltarskap kan bli aktuellt när huvudmannen riskerar att fara illa, trots att det redan finns stöd runt personen. Det kan till exempel handla om att huvudmannen upprepade gånger tar stora ekonomiska risker, skuldsätter sig, blir utnyttjad av andra eller på annat sätt inte klarar att skydda sig själv eller sin egendom.

Skillnaden är viktig. En god man kan hjälpa, stötta och företräda – men huvudmannen har fortfarande kvar sin rätt att själv agera. En förvaltare har däremot ett starkare mandat inom de delar som omfattas av förvaltarskapet. Därför är förvaltarskap en mer ingripande åtgärd och ska bara användas när mindre ingripande hjälp inte är tillräcklig.

Ett skydd – inte ett straff

Det är viktigt att komma ihåg att förvaltarskap inte handlar om att straffa någon eller ta över mer än nödvändigt. Syftet är att skydda huvudmannen när risken för skada är så stor att frivilligt stöd inte räcker.

Förvaltarskap kan till exempel vara aktuellt om huvudmannen inte förstår konsekvenserna av sina beslut, gång på gång gör sig av med pengar som behövs till hyra och mat, eller påverkas av personer som utnyttjar situationen.

Samtidigt ska ett förvaltarskap alltid anpassas efter behovet. Det ska inte vara mer omfattande än vad situationen kräver.

Vem beslutar om förvaltarskap?

Det är tingsrätten som beslutar om både godmanskap och förvaltarskap. Förvaltarskap kan beslutas även om personen själv inte samtycker, men bara när domstolen bedömer att det verkligen behövs.

Som ställföreträdare, anhörig eller annan person runt huvudmannen kan man behöva reagera när man ser att nuvarande stöd inte fungerar. Då kan det vara klokt att kontakta överförmyndaren för rådgivning om hur man går vidare.

Att välja den minst ingripande hjälpen

Utgångspunkten är alltid att huvudmannen ska få så mycket stöd som behövs – men med så liten inskränkning som möjligt i den egna friheten.

Därför är godmanskap ofta rätt väg. Men när huvudmannen riskerar allvarlig skada, och godmanskapet inte längre räcker som skydd, kan det vara dags att överväga om förvaltarskap är en mer lämplig lösning.